Nu får det fan vara nog. Nu måste vi göra något kamrater. Kapitalet har under tillräckligt lång tid sugit ut oss. Kapitalet har under för lång tid sugit ut oss. Under för lång tid så har vi, arbetarna, PROLETÄRERNA varit tvungna att ta skeden i vacker hand. Vilka är det som arbetar inom ett företag? Jo arbetarna. Vilka är det som får mest pengar för detta? De som inte arbetar i ett företag!
Nu kära kamrater, får det vara nog. Ska vi en gång för alla skapa en värld där VI (folket som bor i den) har det bra, så måste vi ta chansen. Klasskampen tar aldrig semester. Den dör aldrig. Inte förräns klassamhället har krossats och kapitalet försvunnit, slutar klasskampen.
Ut på gatorna och demonstrera. Ockupera kåkar som ska rivas. Ockupera gatorna och ha fest där. Starta klasskampen återigen. Genomför vilda strejker på arbetsplatsen. Starta en jäkligt lokal fackförening, som enbart ni på arbetsplatsen är med i. Samla ihop pengar till en strejkkassa, dit alla som vill får bidra. Och starta sen en strejk. Lyckas ni få med alla arbetare på arbetsplatsen på det, så grattis, där har ni den riktiga chansen. Släng ut cheferna. Starta ett arbetarråd för erat arbete och ta makten över eran arbetsplats. Inför lika lön för allt arbete på arbetsplatsen, bestäm enbart att allas åsikter ska räknas in och starta en demokratisk arbetsplats.
Detta är möjligt.
Sen kära kamrater, när alla arbetsplatser är styrda av arbetarna, så kommer vi ha makten. Då kommer vi ha makten att genomföra socialismen.
VIVA EL SOCIALISMO!!
augusti 17, 2009 kl. 5:26 e m |
Problemet som jag ser det, kamrat, är att borgarna har blivit radikala under tiden som vi socialister blev norm. Vi måste få folk att se att Muf och M inte är radikala! Att de inte är arbetarpartier! Vi måste visa att bankdirektörer inte är vilken Svensson som helst! Att ensamstående mödrar faktiskt lider under borgarväldet! Vi måste synas!
augusti 19, 2009 kl. 8:21 e m |
Jag kan inte riktigt skriva under på påståendet “vi socialister blev norm”. Till viss del sant. Vi socialister _var_ norm en gång i tiden. Jag menar, det fanns en anledning till varför Socialdemokraterna under ett par gånger under 1900-talet kunde kamma in över hälften av alla röster till riksdagen.
Socialism för närvarande är dock inte en norm. För min del så ser folk inte ens ner på mig när jag säger att jag är socialist. Folk fattar inte vad det betyder istället. De bryr sig inte ens när jag påstår det.
Det som har gått och blivit norm (tack vare en väldigt målinriktad kamp från borgerligt håll) är den liberala tanken. Vi har en väldigt liberal hegemoni i Sverige för närvarande. Avpolitiseringen är är ett delmål dvs. politik har (tack vare den liberala hegemonin) blivit någonting tråkigt, för gubbar i kostym, och ingenting för ungdomar i tröjor med politiska budskap.
Det är en självklarhet att vi ska ha många kanaler i TV (med borgerlig propaganda), skolor har inga problem att ta emot böcker och skrifter från en “snäll” organisation, som är gratis och som barnen gärna kan läsa (som är full av borgerlig propaganda). Och tack vare detta så är det en självklarhet att VD:n i ett företag ska tjäna hutlöst mycket pengar på att folk sliter ihjäl sig. Tänk att det finns en ganska stor del av befolkningen som tycker att en företagsledare också utför ett arbete och att detta arbete är VIKTIGT.
Vi måste återfå makten över tanken. Fast då måste vi börja med oss själva. Jag vet att när jag gick med i SSU så hade liberalismen makten över min tanke och har (mer eller mindre) haft det en ganska lång tid under min tid i SSU. Alla SSU:are måste från början lära sig att dessa självklarheter inte är självklara och att man kan göra något åt orättvisan.
Och ja, vi måste synas. Därför är projekt 100 och målet 10000 aktiva SSU:are år 2010 av enorm vikt för klasskampen.